Till sjöss med förnybara bränslen

Den 6 oktober samlades ca 80 deltagare för ett halvdagsseminarium arrangerat av kunskapscentren Lighthouse och f3 på temat förnybara sjöfartsbränslen. I lokalerna i Lindholmen Science Park, Göteborg, fick deltagarna en sammansatt bild både av dagens status och förutsättningar för forskningen på området, och den praktiska tillämpningen av olika förnybara alternativ för några aktörer inom sjöfarten. Dessutom presenterade Kristina Holmgren hur Energimyndigheten arbetar för att inkludera sjöfarten i uppdragsarbetet med en ny generell strategi för fossilfri transportsektor i Sverige.

(Hela seminariet sändes direkt och spelades in. Länken finns här.)

Forskningsdelen av seminariet öppnades av Bengt Ramne från Chalmers som gav en nulägesanalys för Sverige i ljuset av EU-målet med en 80-procentig minskning av CO2-utsläppen år 2050. Under alla förutsättningar förutspås tjockolja och fossila bränslen fortsätta dominera sjöfarten under ytterligare en tid, men efter 2030 är det mycket möjligt att utvecklingen av förnybara bränslen får ett praktiskt genomslag även i den marina sektorn. Drop in-bränslen är redan idag en teoretisk möjlighet, men Bengt Ramne menade att det sannolikt kommer att dröja innan det tillämpas på samma sätt som för vägtrafik- och flygsektorn. En risk med drop in-bränslen är att eran för fossila bränslen förlängs om vi inte ersätter dem helt och hållet, ansåg Maria Grahn, verksam vid Institutionen för energi och miljö på Chalmers. Hon presenterade ett av de pågående projekt inom samverkansprogrammet Förnybara drivmedel och system, finansierat av f3 och Energimyndigheten, som har kopplingar till sjöfarten och dess bränsleanvändning.

Projektet handlar om hur s.k. elektrobränslen kan bidra till produktionen av förnyelsebara bränslen i allmänhet, och hur tillämpningen kan se ut för olika transportslag, inklusive sjöfarten. Elektrobränslen är en samlingsterm för bränslen som produceras från koldioxid och vatten med hjälp av el, något som ger hög flexibilitet i produktionen. Elen i sig kan produceras från förnyelsebara energikällor som biomassa, sol och vind.

Tar sikte på styrmedel

Men det är inte bara teknisk utveckling som krävs för en mindre fossilberoende sjöfartsektor. Regleringar och styrmedel fyller en lika viktig funktion, berättade Julia Hansson från IVL, som inledde med en kort introduktion av hur olika förnybara bränslen lämpar sig olika transportslag. Hennes projekt analyserar de förnybara drivmedlens roll inom sjöfartssektorn och vill bidra med beslutsunderlag kring val av förnybara bränslen till berörd industri, politiker, myndigheter och andra intressenter. Julia Hansson poängterade vikten av att noggrant kartlägga förutsättningarna för analysen av möjliga framtida sjöfartsbränslen. Slutsatser för en sektor inom sjöfarten går inte automatiskt att överföra på en annan sektor. Många faktorer spelar in på olika sätt i vad som blir de mest kostnadseffektiva och miljövänliga valen för framtiden.

Den sista forskningsorienterade presentationen hölls av Joakim Lundgren, biträdande professor vid Luleå tekniska universitet och föreståndare för Svenskt Förgasningscentrum (SFC). Han konstaterade att produktion av biometan och biometanol via förgasning kan bidra till minskning av sjöfartens fossilberoende men att det finns en rad utmaningar att komma till rätta med. En av dem är att kostnaderna för biobränslen producerade genom förgasning i dagsläget inte är jämförbara med fossila bränslen ur ett konkurrensperspektiv, men att utvecklingen går åt rätt håll.

Förnybart i olika skalor

Under seminariets andra del fick tre sjöfartsaktörer med sig av sina praktiska erfarenheter av förnybara bränslen i tanken. Först ut var Jeppe Larsen på Ekocharter, ett litet rederi som bedriver charter med eldrivna båtar i Stockholm. Han sammanfattade kort sina erfarenheter med ett ”Det fungerar!”, och berörde potentialen att utveckla den vattenburna kollektivtrafiken i flera svenska städer i samma riktning.

Övriga två presentatörer bedriver verksamheter i mycket större skala. Stenas Marine Standards Advisor Per Stefenson berättade om Stena Germanica som under våren 2015 genomgick en fullständig konvertering av en av sina motorer till metanoldrift. Det nya bränslesystemet har byggts på parallellt med det konventionella, vilket gör det möjligt att köra på både diesel och metanol. Vad som för närvarande hindrar Stena att tanka med biometanol är framförallt priset, som i dagsläget är det dubbla mot konventionell metanol. I och med konverteringen har Stena dock gjort viktiga praktiska förberedelser inför framtiden. Men en nollvision för fossila bränslen inom sjöfarten kräver ett teknikgenombrott, konstaterade Per Stefenson.

Thunbolagens representant Henrik Källsson delade med sig av de lärdomar man gjort från anpassning till och användning av LNG, Liquefied Natural Gas (flytande naturgas). Han berättade att konverteringen av fartyg till LNG-drift är en av flera vägar till en optimerad energianvändning, övriga inbegriper aspekter som t.ex. design och utformning av skrov och tankar. Thunbolagen har under 2013-2015 varit part i projektet LNG Sea River som designat och byggt ett LNG-drivet lastfartyg med bibehållen lastkapacitet. Just nu låter man bl.a. bygga fyra nya kusttankers i Holland som ska kunna drivas med LNG.

Flexibilitet och konkurrens behövs

Det fullsatta seminariet avrundades med reflektioner från föreståndarna för f3 och Lighthouse. Johanna Mossberg, f3, tog upp vad många fokuserar på, nämligen kostnaden för omställning till förnybart. Även om möjliga förbättringar blir genomförda kan en fossilfri sjöfartssektor inte stå som ensam lösning på problemet. Men vi behöver förhålla oss smart och flexibelt till potentialen. Vilka alternativ ger bäst utdelning i vilka sektorer?

Betalningsviljan för dyrare lösningar lyftes även av Åsa Burman, Lighthouse, som ansåg att produktionen behöver byggas ut så att förnybara bränslen blir ett billigare och mer konkurrenskraftigt alternativ till fossila bränslen. En annan viktig faktor för ökad användning är att få dem som skattar för bränslena att också använda dem. Som avslut sa Åsa Burman att hon hoppades på att en uppföljning om ett eller några år skulle kunna visa att det skett positiva förändringar.

Text & foto: Emmi Voogand, f3.

Bilder från vänster: Joakim Lundgren, LTU, Julia Hansson, IVL, Johanna Mossberg och Åsa Burman, föreståndare för f3 respektive Lighthouse.