Drivmedelsalternativ för bussar i kollektivtrafiken i Sverige

Om projektet

Sverige har satt det ambitiösa målet att införa en fossilfri fordonsflotta år 2030, vilket är ett viktigt steg mot målet om ett koldioxidneutralt samhälle som ska uppnås år 2050. Kollektivtrafiken, och särskilt busstrafiken, spelar en viktig roll för att uppnå detta mål. Busstrafik erbjuds i alla kommuner i Sverige och motsvarade 52 % av det totala antalet påstigningar i kollektivtrafiken under 2013.

Svensk Kollektivtrafik har satt två mål: att köra 90 % av det totala antalet fordonskilometer på icke-fossila bränslen år 2020 och att öka andelen kollektivtrafik för de totala persontransporterna i landet och dubbla volymen resor med kollektivtrafik till år 2020. Analysen i detta projekt belyser de utmaningar och lösningar som uppkommer i den snabba förändring som regionala bussflottor genomgår för att införa förnybara bränslen och minska utsläppen. De bränslealternativ som omfattas av detta projekt är biodiesel, biogas, etanol och el.

Projektets resultat visar på att biodiesel har varit viktigt för att öka användningen av förnybara bränslen, särskilt i glest befolkade områden. Dessutom har kompatibilitet med traditionella dieselmotorer gynnat detta alternativ bland trafikoperatörer. Användningen av biogas ökar i linje med incitament på lokal och nationell nivå. Elbussar finns bara i stadstrafik, medan det huvudsakliga valet för regionala linjer oftast är biodiesel. En undersökning bland experter inom kollektivtrafiken indikerade att el sannolikt kommer att få allt större uppmärksamhet och bli mer attraktivt. Miljöaspekter, såsom potential att minska utsläppen och energieffektivitet, prioriteras vid val av bränslen, likaså infrastrukturbehov och bränsletillgång.

Projektets kartläggning på regional nivå visar också att det inte finns något starkt samband mellan befolkningstäthet eller busstransportvolym och andelen förnybara bränslen i flottan. Detta indikerar på att politisk vilja och strategisk planering inom kollektivtrafiken är mycket viktiga faktorer för att påverka användningen av förnybara bränslen.

Olika initiativ för kunskapsöverföring som redan är på plats visar att decentralisering av genomförande och erfarenhetsutbyte bidrar till att främja innovativa lösningar och undvika misstag. Att utforma en framgångsrik strategi när det gäller förnybara bränslen i offentliga bussflottor kräver långsiktigt engagemang hos beslutsfattare och brett samarbete med berörda parter. Varje region har en unik utgångspunkt, men med en mängd konkreta åtgärder på lokal nivå visar Sverige att övergången till en fossilfri busstrafik faktiskt är möjlig. Dessa erfarenheter ger lärdomar som bör delas internationellt och bidra till förändringen mot hållbara transportsystem.