Förnybart inom sjöfarten – hur ser utvecklingen ut och vad påverkar aktörernas val av drivmedel?

Till 2050 bör växthusgasutsläppen från sjöfarten minska med 50% jämfört med 2008, enligt IMO (International Maritime Organization). Eftersom andra åtgärder inte är tillräckliga för att nå målet krävs drivmedelsalternativ med låga utsläpp. Nya energibärare behövs som både uppfyller nuvarande regelverk och kan möta kommande lagar och krav.

Sjöfartssektorns årliga användning av drivmedel är uppskattningsvis 300 miljoner ton. För att ersätta den med fossilfria alternativ krävs många olika lösningar. Det nyligen avslutade samverkansprogramprojektet Utsikt för förnybara transportbränslen drar slutsatsen att de senaste årens ökade intresse för alternativa drivmedel för sjöfarten har lett till att många olika möjligheter diskuteras. Med undantag för LNG och eldrift på kortare sträckor är de flesta projekten på pilot- eller testskala. Utöver LNG och el finns projekt framför allt för metanol, biodiesel och vätgas. Men även elektro­bränslen, LBG, ammoniak och andra biodrivmedel diskuteras.

De faktorer som enligt tillfrågade sjöfartsaktörer påverkar valet av drivmedel på sjöfartssidan mest är drivmedlets klimatpåverkan, om tillgången på bränslet är pålitlig, bränslepris, säkerhet, investeringskostnad och påverkan på försurning. Sammantaget väger ekonomiska faktorer tyngre än tekniska, miljömässiga och sociala faktorer. Olika aktörsgrupper (redare, bränsletillverkare, motortillverkare och myndigheter) viktar dessutom kriterierna olika, vilket påverkar resultatet.

I väntan på publicering av en vetenskaplig artikel har projektet, lett av Julia Hansson, IVL, med övriga deltagare från IVL och Chalmers, sammanfattats i en kortare rapport.