Elektrolys och elektrobränslen i svensk kemi- och drivmedelsindustri: en jämförelse av kostnader och klimatnytta

Om projektet

För att nå de nationella målen om en fossiloberoende fordonsflotta 2030, 100 % förnybar kraft­produktion år 2040 och ett klimatneutralt samhälle år 2045 är det viktigt att produktionen av förnybara bränslen, avfossiliseringen av svensk industri i stor skala samt utvecklingen av ett mer flexibelt elsys­tem med storskalig energilagring nu tar fart. Ett sätt som delvis kan bidra till ett balanserat kraftsystem och delvis till ökad produktion av förnybara substanser, är att utnyttja den ökande tillgången på förny­bar, billig el för vattenelektrolys till vätgas (här benämnt som elektro-vätgas) och syrgas.

Förnybar elektro-vätgas kan användas som energilager och/eller som bränsle i exempelvis bränslecell­fordon, men har troligtvis sin största potential i processer som ersätter fossila råmaterial och/eller ener­gibärare inom olika industriella sektorer, till exempel stål-, kemi- och biobränsleproduktion. Vidare kan elektro-vätgas användas för att binda större koldioxidutsläpp från exempelvis biogasanläggningar, stål- eller cementindustrin och via så kallade elektrobränsleprocesser generera värdefulla produkter som metan och metanol i en cirkulär ekonomi. De olika applikat­ionerna har olika mognadsgrad, men är i allmänhet långt ifrån en bred kommersiell penetration.

Syftet med detta projekt har varit att tillhandahålla en allmän, lättillgänglig sammanfattning av vilka förutsättningar som krävs för att elektro-vätgas skall kunna betraktas som ett lönsamt alternativ för av­fossilisering av olika industrisektorer i Sverige. Analysen har baserats på ett antal fallstudier med fokus på den svenska kemi- och biobränsleindustrin med svenska cement- och stålindustrin som referenser för att möjliggöra först och främst jämförelser av efterfrågan på elektro-vätgas.