Om projektet
Utformning av försörjningskedjor för bioenergi innebär vanligtvis en central anläggning kring vilken biomassan samlas in. I en sådan centraliserad försörjningskedja uppvägs ekonomiska skalfördelar av högre transportkostnader uppströms i kedjan; ju större produktionsskala, desto större radie för biomassans uppsamlingsområde.
Distribuerade försörjningskedjekonfigurationer som inkluderar ett förbehandlingssteg där biomassans energidensitet ökas, föreslås ofta som en metod att minska transportkostnaderna uppströms. Hypotesen är vanligtvis att detta medger vidare uppskalning, med minskade totalproduktionskostnader som följd. Det gäller särskilt för försörjningskedjor där intermediärsteget innehåller förvätskningsteknik i vilken biomassa omvandlas till bioolja, med väsentligt mycket högre energi- och volymdensitet jämfört med råbiomassan.
Projektet har analyserat under vilka förutsättningar distribuerade konfigurationer för försörjningskedjor baserade på hydrotermisk förvätskning (HTL) är att föredra framför centraliserade konfigurationer, för fallet Sverige. Det övergripande syftet är att identifiera kostnadseffektiva försörjningskedjekonfigurationer för produktion av drop-in-biodrivmedel från skogsbiomassa med hjälp av förvätskningsteknik.
En spatialt explicit optimeringsmodell baserad på data för tillgångar på och kostnader för biomassa, intermodal transportinfrastruktur, konkurrerande efterfrågan på biomassa från andra sektorer, samt potentiella lokaliseringar för produktionsanläggningar, där integrationsfördelar beaktas explicit, användes för att utvärdera försörjningskedjorna vid olika nivåer av biodrivmedelsproduktion. Resultaten visar att även om distribuerade försörjningskedjor har möjlighet att minska transportkostnaderna uppströms, ger de ökade kostnaderna för konvertering till och transport av intermediärprodukten generellt en fördel för centraliserade försörjningskedjor för en total årlig biodrivmedelsproduktion under 75 PJ (21 TWh). I fall där utbudskurvan för biomassatillgångarna är brant eller där biomassaresurserna redan är nästan fullutnyttjade, visade sig distribuerade försörjningskedjor ha en roll, liksom då årsproduktionen av biodrivmedel översteg 75 PJ.
Fakta
Projektledare
Elisabeth Wetterlund, Bio4Energy (LTU)
Kontakt
elisabeth.wetterlund@ltu.se
Deltagare
Karin Pettersson, Chalmers/SP // Sierk de Jong och Ric Hoefnagels, Copernicus Institute of Sustainable Development, University of Utrecht
Tidplan
November 2015 - oktober 2016
Total projektkostnad
250 000 SEK
Finansiärer
f3:s parter och Bio4Energy (LTU)
Studien var en del av projektet RENJET, Renewable Jet Fuel Supply Chain and Flight Operations som pågick mellan 2013-2016 med finansiering från EIT Climate-KIC. Projektdeltagarna i RENJET var Utrechts universitet, Imperial College London, SkyNRG, KLM och Amsterdam Airport Schiphol. Syftet med RENJET var att framställa vetenskapligt underlag för uppskalning av biobränsleproduktion för flygindustrin genom forskning och demonstrationsprojekt. f3-projektets analys av olika försörjningskedjekonfigurationer för produktion av skogsbaserade flygbränslen genomfördes som en fallstudie av Sverige.