Sedan 2009 finns EU-gemensamma mål och riktlinjer för att främja användningen av förnybar energi genom EU:s förnybartdirektiv, på engelska Renewable Energy Directive (RED). En del av dessa omfattar mål och reglering av hållbarheten för förnybara drivmedel i transportsektorn.
Just nu regleras användningen av drivmedel i Sverige utifrån det direktiv som kallas RED II, men RED III har trätt i kraft på EU-nivå och ska införlivas i svensk lagstiftning senast våren 2025. I RED III fastställs att varje medlemsstat senast till 2030 ska säkerställa antingen att andelen förnybar energi i transportsektorn är minst 29% eller att transportsektorns växthusgasintensitet minskar med minst 14,5% jämfört med ett fossilt referensvärde. Målen innebär en höjning av ambitionsnivån jämfört med RED II, där målsättningen för andelen förnybar energi är 14%. Endast drivmedel som uppfyller hållbarhetskriterierna kan räknas in i målen.
EU:s förnybartdirektiv och dess revisioner
Förnybartdirektivet omfattar EU:s mål och riktlinjer för att främja användning av förnybar energi för alla användningssektorer. Denna sammanställning omfattar hur utvecklingen mot hållbara, förnybara, drivmedel inom transportsektorn regleras. Regleringen omfattar dels mål för hur mycket förnybara drivmedel som ska användas, dels hållbarhetskriterier som dessa drivmedel måste uppfylla för att klassas som förnybara och kunna räknas mot målen. Dessa hållbarhetskriterier måste också vara uppfyllda för att erhålla ekonomiskt stöd, såsom skattebefrielser.
Det första förnybartdirektivet (RED I, Direktiv 2009/28/ EG), antogs av EU 2009. Det föreskrev att alla medlemsstater (MS) senast år 2020 skulle ha uppnått 10% (på energibasis) förnybara drivmedel inom transportsektorn. Med de regler för dubbelräkning (se nedan) som gällde i RED I, uppfyllde ca 20 av EU-länderna detta mål, varav ett tiotal med enbart biodrivmedel. Sverige stack ut genom att år 2020 ligga långt över målet (ca 23% av faktisk energianvändning i transportsektorn och över 30% inklusive dubbelräkning).
Nästa version av förnybartdirektivet (RED II) trädde i kraft i december 2018 (Direktiv (EU) 2018/2001). I RED II fastställdes ett unionsövergripande mål om att den totala andelen energi från förnybara energikällor ska utgöra 32 % av den slutliga energianvändningen inom EU. I RED II uppdaterades målen till 2030 och regleringen delades upp mellan olika typer av biodrivmedel, beroende av vilken råvara som använts i produktionen (se Figur 1 i länkad PDF-version). Det infördes ett tak för andelen biodrivmedel från livsmedels- och fodergrödor på 7%, restriktioner för drivmedel från grödor med hög risk för indirekta markanvändningseffekter och ett specifikt mål för avancerade biodrivmedel (se Figur 2 i länkad PDF-version). Dessutom introducerades två nya kategorier av förnybara drivmedel: Förnybara drivmedel av icke-biologiskt ursprung (förenklat: ”elektrobränslen”, vanligen förkortat RFNBO [1]) och återvunna kolbaserade bränslen (förenklat: bränslen producerade av fossila restströmmar, vanligen förkortat RCF [2]).
Den 31 oktober 2023 trädde slutligen det ändringsdirektiv i kraft som innebar att RED II uppdaterades till RED III (Direktiv (EU) 2023/2413). Uppdateringen gjordes som del av policypaketet ”Fit for 55”. Med start den 20 november 2023 har MS 18 månader på sig att implementera RED III i nationell lagstiftning. Detta innebär att fram till dess att den nationella lagstiftningen anpassats till RED III (senast 21 maj 2025) gäller i praktiskt hänseende fortfarande RED II.
I RED III höjs det unionsövergripande målet för total användning av förnybar energi från 32% (RED II) till 42,5% av EU:s slutliga energianvändning år 2030. Även för transportsektorn höjs ambitionsnivån för förnybara drivmedel ytterligare (se Figur 2 i länkad PDF-version). Hållbarhetskriterierna för RED III är samma som för RED II när det gäller krav på reduktion av växthusgaser för biodrivmedel, men innebär i övrigt vissa skärpningar – framför allt för användning av skogsbaserad biomassa.
Fortsätt läsa den fullständiga faktan i en PDF-version.
[1] Förkortning av den engelska benämningen: Renewable fuels of non-biological origin.
[2] Förkortning av den engelska benämningen: Recycled carbon fuels.