Variationer i LCA-ramverk ger olika svar om biodrivmedels miljöpåverkan

Många aktörer använder livscykelanalys (LCA) när de ska fatta beslut grundade på förnybara drivmedels miljöpåverkan. En jämförelse mellan tre ramverk med livscykelperspektiv visar på skillnader i metodik och belyser behovet av produktspecifika regler för biodrivmedel.

Forskare från IVL, Chalmers och RISE har jämfört tre ramverk: EU:s förnybartdirektiv (Renewable Energy Directive, RED), miljövarudeklarationer (Environmental Product Declaration, EPD) och metodiken för produktmiljöavtryck (Product Environmental Footprint, PEF) genom att tillämpa dem på åtta drivmedel, exempelvis etanol från majs och HVO från använd matolja.

– Svaren man får ur respektive ramverk kan skilja sig väsentligt beroende på regler för beräkningar och antaganden om systemgränser. Det måste vi öka kunskapen om, säger Sofia Poulikidou, forskare på IVL som varit ledande i studien.

De huvudsakliga skillnaderna blev tydliga genom ramverkens beräkningar och modelleringar av avfallshantering, landanvändning, eventuella biprodukter och tillförsel av el. Ramverken ställer också olika krav på ingående dataunderlag vilket väcker frågor om tillgänglighet till information.

En slutsats från studien är att produktspecifika regler för förnybara drivmedel, i form av Product Environmetal Footprint Category Rules (PEFCR) och Product Category Rules (PCR) för förnybara skulle kunna bidra till ökad harmonisering mellan olika beräkningsmetoder.

Läs mer här.

Projektet har genomförts inom ramen för samverkansprogrammet Förnybara drivmedel och system som samfinansieras av Energimyndigheten och f3 Centre.