Vattenburen kollektivtrafik kan bli fossiloberoende på flera sätt

Genom att knyta samman noder och avlasta väg- och spårbunden trafik är den vattenburna kollektivtrafiken viktig i ett effektivt kollektivtrafiksystem. Men jämfört med utvecklingstempot för kollektivtrafiken på landsidan, halkar de fossilfria lösningarna för färjetrafiken efter.

En ny rapport visar hur den nödvändiga omställningen kan genomföras på bred front.

Olika alternativ för framdrift passar för olika fartygstyper, linjer och förutsättningar. Till exempel kan eldrift fungera bra för vattenburen kollektivtrafik i urban miljö. HVO kan användas i befintliga fartyg i en kortare övergångsfas mot fossilfri drift även om det inte löser problem med buller och partikelutsläpp.

Vilken lösning som är bäst beror på drivmedlens mognadsgrad, behovet av infrastruktur för bunkring och laddning samt tekniska och geografiska aspekter. Utöver eldrift och HVO finns lösningar med biogas, metanol, ammoniak och vätgas, samt energieffektivisering med hjälp av vindassistans.

Rapportens överblick ökar kunskapen om utvecklingen på området och möjligheterna med de olika alternativen. Det kan stödja regioner, trafikföretag som upphandlar eller bedriver kollektivtrafik, samt färjerederier vid upphandling och implementering av färjor med förnybar drift.

Rapporten är en leverans från projektet Förnybara drivmedel för färjor i kollektivtrafik som finansierats av f3:s parter.