Ökad hållbarhet i komplexa bioenergisystem genom parallell utveckling av utvärderingsmetodik och styrmedel

Bioenergiutvecklingen har skapat en omfattande debatt, både i och utanför forskarsamhället. Gemensamma utgångspunkter i diskussioner om bioenergi och biodrivmedelsproduktion kan dock i förlängningen leda till motstridiga synsätt. En orsak till det är att man har gjort olika metodval och antaganden om kritiska paramentrar i de miljöutvärderingar som diskussionerna grundas på.

I samverkansprogramprojektet Hållbara biodrivmedel – kritisk granskning av rådande synsätt och fallstudier med utvidgad systemanalys har målet varit att öka kunskapen om hur resultat om bioenergi- och biodrivmedelssystems miljöprestanda kan påverkas av vilka antaganden som gjorts i en studie.

Genom tre exempel för att belysa viktiga aspekter på hållbarhetsutvärdering av biodrivmedel drar projektet den övergripande slutsatsen att utvecklingen av mer och mer komplexa bioenergi­system – som motiveras av behovet av ett mer effektivt utnyttjande av biomassaresurser, förbättrad växthusgasprestanda och ytterligare miljöfördelar (till exempel ekosystemtjänster) – måste åtföljas av en parallell utveckling av politiska verktyg som kan stödja dessa hållbarhetsförbättringar.

Hållbarhetsutvärderingar av biodrivmedel kan ge väldigt varierande resultat beroende på vad som inkluderas i metoden och vilka systemgränser som dras. När utvärderingarna används i beslutsunderlag och utformning av styrmedel behövs därför en dynamisk metodik som tillåter förändringar och skillnader i tid och rum.

Projektet har letts av Göran Berndes, Chalmers, och har genomförts tillsammans med deltagare från Lunds universitet. Det har haft många gemensamma aktiviteter med IEA Bioenergy, Europeiska skogsinstitutet och andra internationella nätverk, och kopplar till ett stort antal vetenskapliga publikationer.