Skogsrestbaserade drivmedel visar upp god klimatprestanda

Droppar i tanken eller en ny tank? Svaret på frågan om vilket drivmedel som bör tillverkas av skogsrester skiljer sig mellan forskare, bränsleproducenter och fordonstillverkare. Det beror på att olika drivmedel ställer olika krav på produktionen, infrastrukturen och fordonen, något som är grundläggande för beslutsfattare i såväl politiken som industrin.

Av stärkelse gör vi helst etanol, och från matavfall eller gödsel tillverkas biogas. Det är naturligt, tycker många. Men vilket drivmedel vi ska göra av skogens restprodukter är inte givet.

Magnus Fröberg, bränsleexpert på Scania, har varit en av deltagarna i en studie som försökt svara på om det är enmolekylära bränslen eller drop in-drivmedel som är bästa alternativet.

– Frågar man forskare eller nya företag inom bränsleproduktion så blir svaret att man bör producera ett enkelt och billigt bränsle, som metan, metanol eller DME av skogsresterna. Sedan är det fordonstillverkarna som får anpassa sig efter bränslenas krav, säger han.

Men när fordonstillverkarna får frågan låter det annorlunda.

– De, och också ofta oljebolag, vill hellre göra ett bränsle som kan användas i alla vanliga motorer som ett drop in-bränsle. De tycker att bränsleproducenterna ska anpassa sig efter fordonen och infrastrukturen, fortsätter Magnus Fröberg.

Från studien, som kom att ledas av Tomas Lönnqvist, IVL, kunde man dra slutsatsen att alla de tolv utvärderade bränslena – åtta drop in-bränslen och fyra enmolekylära bränslen – har god klimatprestanda. Ur klimatsynpunkt finns det alltså inga motsättningar mellan de två kategorierna drop in-bränslen och enmolekylära bränslen. Men beslut om vilket bränsle som man i framtiden ska satsa behöver också grundas i kunskap om hur alternativen presterar utifrån till exempel kostnader och resurseffektivitet.

Här kan du höra utförarna själva berätta mer om studien och diskutera resultaten i en inspelning från den 14 september.